Kråkevisa
Om sangen
- Overlevert av Sissel Saue
- Norsk folkesang, middelalderballade fra Hardanger
- Teksten her er et utdrag. Sangen handler om en mann som skyter en kråke og bruker alt av den til mange ulike ting. Det finnes mange forskjellige versjoner i Norge og andre nordiske land.
Tekst
Og mannen han gjekk seg i veaskog
Hei fara i veaskog.
Då sat der ei kråke i lunden og gol!
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Og mannen han tenkte med sjølve seg,
Hei fara med sjølve seg:
Skal tru om den kråka vil drepa meg?
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Og mannen han spente sin boge for kne,
Hei fara sin boge for kne
so skaut han den kråka so ho datt ned.
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Av skinnet so gjorde han tolv par skor;
Hei fara tolv par skor
det beste paret det gav han til mor.
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Av tarmane gjorde han tolv par reip,
Hei fara tolv par reip
Og klørne dem brukte’n til møkkagreip.
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Og nebbet han brukte til kyrkjebåt,
Hei fara til kyrkjebåt
So folk kunde sigla båd’ frå og åt.
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Av augo so gjorde han stoveglas,
Hei fara stoveglas
Og nakken han sette på kyrkja til stas.
Hei fara, faltu, riltu, raltu ra!
Og den som ‘kje kråka kan nytte so,
Hei fara kan nytte so
Han vøre ‘kje verd ei kråke å få.
Hei fara, faltu, riltu, ral – tu ra
faltu, riltu, raltu ra!
Lydfiler/video